3 - Burma och Thailand 2006

Mandalay, Burma

(9/7-06) Trotsade mina elefantfötter igår och drog iväg upp till Mandalay Hill vilket är en av de stora sevärdheterna här i Mandalay. Jag hyrde en cykel för att ta mig dit och gick sedan upp till berget som är en bit över 200 meter högt.  Det gick väldigt bra upp. Väl uppe så har man en fantastisk utsikt över staden Mandalay med omgivningar. Träffade en hel skolklass från ett av universiteten här i staden vilket var kul. Fast det kan bli lite jobbigt om alla ska träna sin engelska samtidigt! De är väldigt ivriga att prata med västerlänningar som är väldigt få, även på sådana här stora sevärdheter. Så det blev en lyckad dag igår till slut ändå.

I morse vaknade jag vid 06-tiden av att jag hade kraftiga magsmärtor och det var bara att springa på toaletten. Nu kändes det verkligen inte bra. Diarré är en sak men magsmärtor var och varannan minut är något som kan tyda på parasiter eller en svårare bakteriell infektion. Om det är något av det, så är det inte virus. Detta innebär att kan man snabbt skulle kunna bota problemet med egen medhavd antibiotika. Tyvärr så har jag inget sådant med mig. Kanske något att tänka på inför framtida liknande resor. Det börjar dock redan att kännas bättre nu på kvällen och kramperna är borta. Hittade turligt nog en bra thailändsk restaurang där jag lyckades få i mig ett mål mat. Detta efter att jag varit sängliggande med kramper hela dagen alltså. Jag tror dock inte att detta är så farligt. Fick snabba mig hem efter maten för att hinna till toaletten. Mer diarré. Som sagt, magsmärtorna har försvunnit och nu har jag bara lite huvudvärk som jag kan bota med Alvedon. Det sura är att jag förutom att jag inte har någon antibiotika med mig, inte heller har någon vätskeersättning, det glömde jag hemma! Det gäller att vara hård mentalt sådana här gånger och inte oroa sig i onödan vilket alltid bara gör saker och ting värre. Jag missade en dags sightseeing här i Mandalay, men så är det ibland. Imorgon tar jag nya tag till resten av sevärdheterna här för att sedan på tisdag morgon åka båt klockan 06.00 till Bagan, Burmas motsvarighet till Kambodjas Angkor Wat. Båtresan skall ta ca 9 timmar och jag har lejt några att fixa biljetten här på hotellet. Biljetten kostar 16 USD plus 2 USD kommission till hotellfolket. Det är det värt. istället för att åka till försäljningsstället själv i en annan del av staden. Det jag satsar på att se här i landet är vad man kallar ”The Big Four” vilket är Yangon, Mandalay, Bagan och Inle Lake, Lyckas man med det så får man vara nöjd. Enligt Lonely Planet så skall det gå att fixa på 10 dagar och jag har 14 dagar i Burma som det är bokat nu. Det är ju bra att ha lite extra dagar en sådan här gång då man blir sjuk. Blir tillståndet sämre så gäller det bara att sig till Bangkok på ett eller annat sätt eftersom sjukvården här är i stort sett obefintlig. Det känns ju i sig rätt läskigt om man blir riktigt dålig. Elefantfötterna är i alla fall borta nu, ett litet ljus i mörkret!!
På väg upp till Mandalay Hill, Mandalay.
Nyfiken burmesisk familj nedanför Mandalay Hill, Mandalay.
Mycket glada människor överallt, som här vid foten av Mandalay Hill. Men i detta landet så vet man förstås att skenet kan bedra!

Vädermässigt är det väldigt torrt i den här delen av landet trots regnperiod. Vädret har varit väldigt bra nu under mina första två dagar här.
Kuthodaw Paya, Mandalay.
Atumashi Kyaung, Mandalay.
Atumashi Kyaung, Mandalay.
Gatuscen i Mandalay.
Ovan tre fina tempelbilder plus en bild tagen från taket på mitt hotell. Jag börjar känna mig bättre nu och då får man nya krafter att upptäcka igen!

Nu ska jag satsa på att försöka se finalen i fotbolls-VM som skall dra igång runt klockan 00.30 enligt lokalbefolkningen här. Har en liten tv på rummet, men det finns en mycket bättre och större tv nere i hotell lobbyn. Nästa gång jag kommer att vara online kommer att vara i Bagan om några dagar till! Ha det så bra!
Mandalay Hill, Mandalay.
Trots en hel del racerbajs under de 48 föregående timmarna så lyckades så lyckades ändå klättringen upp till Mandalay Hill! Den föregicks av en 7 km cykelfärd fram till berget. Notera den svettiga tröjan!

Två burmesiska studenter uppe på Mandalay Hill.
Tjejen till vänster tog bilden ovanför på mig. Tjejen till höger har den traditionella utsmyckningen bland burmesiskor i ansiktet, Thanaka. Det tillverkas av bark. Man tror att det är en av hemligheterna till evigt ung hy. Det används som makeup, solfaktor och fuktkräm i ett.

Studentskorna med fler polare och deras lärare som står i mitten.
Plötsligt ville alla vara med på bild. Ivriga att träna sina engelska kunskaper dessutom. Men de blev alla lite besvikna då jag inte kunde printa ut bilderna direkt på papper till dem. Tyvärr kan man inte alltid vara till lags. Men det här med att man kan se resultatet av ett taget foto i displayen direkt var riktigt kul!

Avdelning inträde till Mandalay Archeological Zone, Mandalay.
Den här var riktigt, riktigt roligt. Ett bevis på hur rädda regimen är att få in falska eller dåliga dollarsedlar. Det handlar om tung misstänksamhet här! Notera engelskan!


(8/7-06) Då är jag framme i Mandalay efter en väldigt jobbig natt. Kanske den tuffaste bussresan jag gjort i mitt liv hittills. Kom iväg vid 17-tiden från Yangon igår och kom fram vid 8-tiden idag till Mandalay. 15 timmar lång blev alltså bussresan. Trångt för benen nåt enormt var det. När jag klev av bussen så ser jag att mina fötter är alldeles svullna. Ser ut som elefant fötter. Jag hoppas inte att det är något allvarligt, utan bara att jag suttit för länge i samma ställning.

Att jag överhuvudtaget kom med bussen igår glädjer mig. När jag satt och åt lunch ungefär två kilometer från mitt hotell igår vid 13-tiden så började regnet att vräka ner. Jag tänkte inte så mycket på det utan åt vidare. Klockan 14.30 hade jag en taxi som skulle hämta mig utanför mitt hotell. När jag hade ätit klart så var väl klockan typ 13.30 och det vräkte fortfarande ned från skyn. Jag hade gott om tid på mig så jag tänkte att jag skulle vänta tills värsta hade gått över. Jag hade också paraplyet med mig så bara det lugnade sig lite så skulle jag kunna gå tillbaka till hotellet. Trodde jag. Det blev bara värre och värre med regnandet och till slut så var hela centrala Yangon översvämmat. Vattnet var en halv meter djupt på de flesta ställen. När det väl regnade mindre så flöt stora sjok av skräp runt överallt och bilar stannade eller körde fast. Folk verkade ha lite panik på gatorna. Jag klev ut ur restaurangen och började försöka navigera mig tillbaka till mitt hotell medan jag vadar i midjedjupt vatten. Taxi fanns inte att få tag i. Det fanns bara en sak i huvudet på mig. Ta sig tillbaka till hotellet till 14.30 utan att blöta ner mitt moneybelt med pass och allt. Medan jag vadade runt i skitvattnet kom jag ihåg att jag hade ett sår på den ena foten. Infektionsrisken är ju rätt stor i tropikerna. Det var mycket otrevligt att ta sig fram. Plötsligt när jag går längs gatan så glider ena benet rakt ner i ett hål. Då blev jag verkligen rädd. Lyckades precis lyfta upp mitt moneybelt i tid, så det klarade sig med en hårsmån från att bli blött. För första gången lyckades jag naturligtvis också med bedriften att gå förbi tvärgatan till mitt hotell också. Troligen eftersom allt såg så annorlunda ut när det låg under vatten. När jag har mitt hotell inom synhåll så ser jag två små barn kämpa mot strömmen längre ner på gatan. Springer fram till dem och tar dem i var sin hand, en pojke och en flicka på ca 4-5 år, och leder dem in mot grundare vatten. De verkade sväva i livsfara. Det är ganska platt i Yangon, men på den här gatan så lutade det lite vilket resulterade i den kraftiga strömmen. Nu var jag äntligen framme vid hotellet men klockan var nu 15.00. Brydde mig inte så mycket. Var bara glad att ha tagit mig tillbaka till hotellet. Det skulle visa sig att även taxin hade fått problem att ta sig till hotellet. Managern fixade då en ny taxi och jag kastade ihop mina saker och gjorde mig redo. En snabb dusch också för att tvätta bort kloakvattnet från kroppen. När väl taxin anlände var det bara att kavla upp byxorna för att vada ut till den och duschen jag nyss tog kändes lite onödig. Hade tagit på mig långbyxor inför den långa bussresan. Av erfarenhet så vet jag att man brukar köra air condition på högsta även om det blir för kallt då. Trots att jag kom en halvtimme för sent till check-in till bussen så brydde sig ingen. Jag var bland de första i alla fall. Alla visste att centrala Yangon var översvämmat. Sedan var det bara att bita ihop och försöka sova så mycket som möjligt. Måste nog försöka att vila så mycket som möjligt resten av dagen idag.

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Translate »
Copy Protected by Chetan's WP-Copyprotect.