2 - Thailand 2006

Koh Tao

(8/5-06) Jag har köpt en biljett till Koh Phangan nu. Den kostade 250 baht och det tar bara en timme dit med speedboat. Det är inte längre som förr i tiden när man kunde fastna på en ö i flera dagar, ja ibland även flera veckor, för att det inte gick några båtar!
Tanote Bay, Koh Tao.
Bilden ovan är tagen på en ”viewpoint” högst uppe på berget. Utsikten är fantastisk. Man får verkligen kämpa lite för att ta sig hit också. Nedan så syns ett exempel på hur vägen kan se ut, när den är i bra skick och belagd. Många vägar runt ön är fortfarande inte belagda.

Brant backe uppe i bergen, Koh Tao.
Förrädiskt doserade kurvor och branta backar på Koh Tao.

09.30 imorgon avfärd till Koh Phangan alltså. Hoppas på finare och renare stränder där! Även om stränderna är hyfsade här också. De är ej dock i toppklass.

Sista kvällen på Koh Tao. Har suttit och kollat på dykfilm med en massa dykare. Ser rätt trevligt ut faktiskt. Tyvärr så känns det som att jag aldrig kommer att ta dykcertifikat i hela mitt liv. Fast det är klart, man ska aldrig säga aldrig. Har ätit en god middag nu igen. Seafood såklart. Ett par bärs också som vanligt. Jag undrar vilken dag som kommer att bli den första dagen utan öl denna resa. Oftast blir det bara en till maten, så det är sällan man blir berusad. Man vill ju behålla några hjärnceller när man kommer hem och skall jobba också.

Inför avfärd till Koh Phangan har jag tagit lite experthjälp via sms från Lars som är hemma i Örnsköldsvik. Han är något av en legend på den ön, och var en av de som var med på fullmånefester redan i början av 90-talet. Han tyckte att jag skulle bo på Haad Rin. Nära till det mesta av action som finns på ön. Det skall verkligen bli kul att se vad är för stämning på ön. Allmänt känt är att psyket på fastlandet i Surat Thani har fullt upp vid fullmåne. Det är tydligen populärt att servera någon ny lokal drog när folk efterfrågar magic mushrooms. En liten tugga och folk hallucinerar i flera dagar. Måste vara jättekul. Folk går tydligen som zoombies och bara irrar omkring. Eftersom drogen är så pass ny så är det ingen som riskerar att gripas för den, den är tydligen inte narkotikaklassad ännu. Jag tror jag avstår. Om jag skulle testat skulle jag gjort det på 90-talet i så fall. Mitt intresse har aldrig vart tillräckligt stort då det gäller droger. Jag tycker alkohol är en alldeles tillräcklig last.


(7/5-06) Det här med att utforska ön till fots fick jag snabbt ge upp. Det känns som att man måste vara elitidrottare för att klara det. Hyrde en motorcykel på 110 kubik istället. Det kostar 150 baht (30 kr) per dygn så det är väldigt överkomligt. När jag skriver detta så har jag precis varit en sväng runt hela ön. Varit runt på varenda liten vägstump och stig som varit framkomlig med motorcykeln. Det tog väl en halv dag ungefär att göra det. Det är väldigt farligt på vissa ställen om man inte har bra balans och koordination. Igår var det en australiensare som dog i en motorcykelolycka här. Vet inte exakt hur det gick till. På Koh Tao är det svårt att skylla på trafiken. Det finns alltid en hel del folk som överskattar sin förmåga att hantera en motorcykel och dessutom dricker alkohol och kör. Det är mycket branta vägar här som går upp över bergen som ligger på ca 300-450 m.ö.h. Det är ganska vackert, men jag tycker inte att vattnet ser speciellt klart ut på stränderna. Man kanske måste ut en bit från land för att det skall bli riktigt klart. Mycket sopor dumpade här och där runt ön. Testade att snorkla lite också. Det är alltid avkopplande. Imorgon kanske det blir en eller annan båttripp. På tisdag drar jag nog vidare till Koh Phangan. Det är planen just nu, sen får vi se. Det har varit en bra dag idag.


(6/5-06) Koh Tao första kvällen. Så var man här då. En av de stora dyk-öarna i Thailand. Jag kanske får ha beachen för mig själv hela dagen imorgon då om alla är ute och dyker. Jag bor på Sairee Beach vars yta täcker nästan hela västkusten av ön Koh Tao. Ön är bara ett par kilometer lång från norr till söder. När man kom in med båten så såg man varför dykarna gillar det här. Visibiliteten i vattnet är väldigt bra. Som ickedykare så blir man dock lite lätt besviken på den här stranden. Inte alls speciellt fin, plus att det är totalt nedskräpat var man än rör sig nånstans längs stranden. I Lonely Planet-boken så pratar man om att Koh Phangan är 90-talets Koh Samui och att Koh Tao är det nya Koh Samui på 2000-talet då det gäller hur vackert det är. Jag säger bara så här: Hittar jag inga stränder här som är i närheten av vad Chaweng Beach var i början av 90-talet så kan jag knappast hålla med. Med exploatering kommer också nedskräpning vilket man måste ta itu med direkt på såna här ställen annars blir det väldigt snett. Jag har bara bara varit här i ett par timmar så jag ska väl inte vara för hård i min bedömning än. Stämningen verkar dock rätt så skön här. Jag bor i ett litet krypin för 400 baht och jag undrar hur pass myggbiten jag kommer att bli i natt. Jag har myggmedel med mig från Sverige men glömde tyvärr myggnätet. Lite orutinerat faktiskt. Rummet har endast fläkt och är väldigt varmt. Jag kanske är lite väl pessimistisk men det känns redan som att jag bara vill vidare till nästa ö. Längtan till Samui sitter djupt rotad. Det spelar säkert in. Jag ångrar dock definitivt inte att jag åkte hit eftersom det bara hade blivit Koh Samui annars. Detta blir faktiskt en liten genväg istället för att dra ända ner till Surat Thani och därifrån åka båt ut till Koh Samui. Om jag inte bränt mig alldeles för mycket i solen idag så ska jag försöka utforska hela Koh Tao imorgon till fots.
Sairee Beach, Koh Tao.
Den här stranden bor de flesta backpackers och dykare vid. Otaliga guesthouses och hotell finns det att välja på. Trots att det inte är någon storskalighet på turismen, så känns ön väldigt överexploaterad och relativt nedskräpad.

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Translate »