(2/2-14) Efter Yaquelins underbara frukost gick jag och köpte bussbiljett för imorgon med destination Cienfuegos till priset 32 CUC. Eftersom vädret precis som igår var helt fantastiskt på morgonen så organiserade jag mig snabbt för ytterligare en heldag till fots. Idag fortsatte jag i princip där jag slutade igår. Tittar man på kartan så gick färden rakt norrut från Viñales. Tyvärr blev det några kilometer backtracking de sista kilometerna tillbaka till Viñales, vilket var oundvikligt. Igår var det enklare att göra en naturlig cirkel av rutten. Likväl så blev även denna dag riktigt fin. Det är möjligt att gårdagens äventyr överträffade dagens i mångfald och saker att se. Naturmässigt var dagens tur minst lika bra. Jag avverkade nog en längre sträcka idag. Dessutom gick jag 4-5 km fel när jag skulle ta mig till Valle del Silencio, en liten avstickare från huvudvägen tillbaka till Viñales. På grund av att en lokal pojke på spanska lyckats övertyga mig om att vända om, så hamnade jag till slut rätt! Jag gillar att gå, men blev faktiskt lite avundsjuk när jag då och då mötte folk på hästar. För dig som gillar att rida så måste detta vara ett paradis. Det verkar vara busenkelt att arrangera. De flesta jag såg som red var folk som tillhörde lokalbefolkningen. Jag träffade dock ett franskt äldre par när jag kom tillbaka till Viñales som hade extremt gott att säga om sin heldag till häst. En del av bilderna är faktiskt lite utanför Valle de Viñales, men var gränsen går exakt är inte så noga. Nedan kommer ett urval av dagens bilder från underbara Valle de Viñales.
59 bilder ovan från min andra riktiga trekkingdag i Viñales. Det blev sen lunch på favoritrestaurangen El Olivo och middag som vanligt hemma hos Osmany och Yaquelin som för övrigt kan ses på bilden här ovanför. Extremt fina människor. Det var längesedan jag blivit så väl omhändertagen där jag bott på mina resor. Det känns även som att jag måste lagt på mig något extra kilo här, då det är längesedan jag ätit så mycket på så kort tid! Redan ikväll känner jag en stor vemodighet när jag tänker på att jag ska lämna den här idyllen imorgon bitti.
(1/2-14) Äntligen bra väder! Det var helklart när jag vaknade vilket gjorde att jag fick ny energi igen. Jag fick en väldans fart att snabba mig med frukosten som precis som vanligt var fantastisk. Jag hade en plan i beredskap för dagen vilket var trevligt då jag inte ville slösa någon tid på det nu när vädret blivit så bra. Jag hade som plan att gå upp till Hotel los Jazmines som är ett annat hotell som ligger på en höjd utanför staden precis som La Ermita. La Ermita ligger sydost om centrala Viñales, medan Hotel los Jazmines ligger sydvöst om centrala Viñales. Alldeles bredvid Hotel los Jazmines ligger besökscentret för Valle de Viñales nationalpark, Parque Nacional Viñales Visitors Center. Att gå till besökscentret blev min första etapp för dagen. Promenaden gick mestadels uppför, men det var inte så brant som jag först trodde. Distansen var ungefär 6-7 km. Klimatet är så pass lagom varmt så det är en fröjd att promenera här!
Promenaden upp till Parque Nacional Viñales Visitors Center och Hotel los Jazmines var mycket fridfull. Efter bara några minuters promenad är man ute ur Viñales stad (som i sig är en väldigt fridfull plats) och man är bara för sig själv.
Efter att ha kollat runt lite på det fina Hotel los Jazmines så gick jag tillbaka till besökscentret för nationalparken. Min förhoppning var nu att damen jag pratade med för någon timme sedan skulle ha fått tag på en guide för nationalparken till mig. Det hade hon inte. Hon verkade ärligt talat inte så intresserad av att försöka heller. Efter en stunds funderande så insåg jag att jag skulle klara detta helt själv utan guide. När jag sa det till damen så höll hon med. Efter en stund var jag på väg när i dalen på egen hand. Jag märkte efter en stund att allt regnande dygnet innan hade gjort marken väldigt geggig. Detta ställde till lite problem för mig när jag startade i brant utförsbacke. Jag följde dessutom inte en upptrampad led. Till slut så kom jag ner på plan mark i dalen och stötte nästan direkt på en tobaksfarmare vilket var riktigt roligt. Det började med att jag såg en lada uppenbara sig framför mig, men jag visste ännu inte att det var en lada för torkning av tobak! Det här var ju en av de stora anledningarna till att jag tagit mig hit till Viñales med omgivningar. Att få se världens bästa tobak odlas på nära håll. Jag hade ju heller aldrig innan denna resa sett tobaksodlingar i verkligheten, så jag började verkligen med det allra bästa först.
Bilderna ovan visar början på första dagens trek i Valle de Viñales. Jag hade riktigt flyt då jag efter bara någon dryg halvtimmes trekking stötte på en lada för torkning av tobak. Det visade sig att bonden och hans son var i fullt arbete inne i ladan. Jag fick en kort visning av processen och blev bjuden på en färsk cigarr! Sonen kunde lite engelska vilket gjorde att vi kunde förstå varann hjälpligt. De försökte verkligen få mig att förstå trots språkförbistringen. Fantastiska människor. För övrigt var jag bara tvungen att dra ett halsbloss på cigarren trots att jag inte röker. Det bästa var nog ändå att lukta på tobaksbladen som luktade otroligt gott. Tobaksdoften fanns överallt i luften och den glömmer jag nog aldrig.
Viñales-dalen upptogs på världsarvslistan 1999 och har en yta på ungefär 11 gånger 5 km. Naturen här är verkligen fantastisk och befolkningen har ett rykte om sig att vara för snäll för sitt eget bästa! Mer information om Viñales-dalen på UNESCO:s världsarvssida finns här.
Det finns både för- och nackdelar med att inte ha någon guide. En av de stora fördelarna är att man kan gå i sin egen takt, eller bara sätta sig ner och njuta av naturen när det passar. Ofta tenderar det att bli stressat med guide, då det naturligtvis finns tidsramar att följa. Är man i grupp så är det mycket beroende på vad man råkar ha för tur med övriga deltagare. Är man väldigt olika varann så blir det inte så lyckat. Nackdelarna är självfallet att man kan missa viktiga platser som bara en lokal guide kan känna till. Det drabbade säkert mig idag, men det är jag i så fall lyckligt ovetande om.
Efter den lyckade inledningen av min trek fortsatte jag djupare in i Valle de Viñales. Först tog jag mig bort till Mural de la Prehistoria som är en 120 meter lång målning längs sidan på en mogote (kalkstensbergen i Viñales-dalen kallas så). Det tog 18 människor fyra år att färdigställa målningen. Det kostade 5 CUC att gå in på området och det inkludera en mojito. Målningen var verkligen inte vacker i mitt tycke, men väldigt imponerande på grund av sin storlek. Jag fortsatte sedan djupare in i dalen vilket ledde mig till en otroligt fin utsiktsplats uppe på en liten höjd på västra änden av Valle de Palmarito. Smakade färsk mangojuice och pratade lite med lokalbefolkningen här. En och annan tobaksfarmare och cowboy kom förbi vilket var intressant. Efter detta stopp fortsatte jag genom hela Valle de Palmarito hela vägen tillbaka till Viñales. Den här sträckan var fantastiskt trevlig. Alldeles ensam med endast ljuden från naturen. Höjdpunkterna tyckte jag var alla fåglar jag såg. Lyckades fotografera ett par av dem, men det var inte enkelt då det var svårt att komma tillräckligt nära för att få bra bilder. De enda små bekymmer jag hade var att det på vissa sträckor var väldigt geggigt, och på ett ställe var jag tvungen att simma över en översvämmad liten å för att ta mig vidare. Jag såg inget annat val då jag annars hade varit tvungen att gå tillbaka samma väg som jag kom ifrån. Jag lyckades få hjälp av en bonde som tog över min ryggsäck, så att den klarade sig från att bli blöt. I normalfallet så krävs ingen simtur för att ta sig igenom här, men allt regnande dagarna innan hade ställt till det.
En fulländad dag. Jag gjorde en dagslång vandring i natursköna Valle de Viñales. Vädret var makalöst och jag fick se allt som jag hade hoppats på att få se! Jag hann tillbaka innan mörkrets inbrott så timingen var också bra.
(31/1-14) Jag vaknade flera gånger inatt av ett kraftigt regnande och nu på morgonen fortsätter det regna. Det ser riktigt mörkt ut på himlen, så jag får nog ställa in mig på att ta det lite lugnare idag och läsa lite spanska istället. Det är ju inte helt fel med en sådan dag ibland heller! Samtidigt hade jag sett fram emot mycket trekking runt Viñales idag. Min första frukost här hos Yaquelin och Osmany var fantastisk. Massvis med färsk frukt, ägg, bröd och underbart gott kaffe!
Under eftermiddagen regnade det inte längre kontinuerligt så jag bestämde mig för att ta en promenad efter lunch igen på El Olivo. Promenaden gick upp till ett av stadens lite finare hotell som enligt min guidebok skulle ha fin utsikt över Viñales med omgivningar. Jag hann precis upp till La Ermita innan regnet började ösa ner igen. La Ermita ligger på ett litet berg ovanför staden. Köpte en flaska Havana Club för att testa rom för första gången här på Kuba och jag tycker det smakar bra med tanke på att flaskan bara kostar 20 kr. Visserligen bara 35 cl men det är ju otroligt billigt ändå. Den här varianten av Havana Club är den billigaste. Lite bilder nedan från dagen, som i stort sett blev förstörd av allt regnande.
Dagens bildskörd från Viñales ovan. Det är alltid frustrerande med dåligt väder, men det är sånt man måste räkna med.
(30/1-14) Tog en taxi prick 08.00 från Hostal Peregrino El Encimar till busstationen för det statliga bussbolaget Viazul. Taxin kostade 10 CUC. Bussens avgångstid var satt till 09.00, vilket stämde ganska bra. Busstationen var ganska bra organiserad och det verkade som att det bara Viazuls bussar som använde stationen. Min stora väska var jag tvungen att checka in först, vilket gav mig en bagagetag vilket var trevligt och bra ordnat. Viazul är Kubas lyxigaste alternativ då det gäller bussresande. I huvudsak så är företagets kunder turister och exilkubaner. Vanliga kubaner har inte råd att åka med dessa bussar. Bussarna är kinesisktillverkade och håller en hög standard, ungefär som bussarna i Västeuropa. Det blev således en komfortabel resa till Viñales som gick via provinsen Pinar Del Rios huvudstad med samma namn. Trafiken på Autopistan var otroligt lätt och naturen var mycket fin, särskilt den sista etappen mellan Pinar Del Rio och Viñales! Bussresan tog ca fyra timmar.
Till skillnad från mina första fyra nätter i Havanna hade jag inget boende bokat i Viñales. En viss oro inför detta hade jag i och med jag är newbie i Kuba, men som van resenär vet man att det alltid ordnar sig med boende. När bussen rullade in i Viñales så fattade jag ganska snabbt att boende skulle vara det minsta problemet. Det såg ut som vartannat hus var en casa particular! När bussen till slut stannade vid Viñales centrala lilla torg så var det säkert ett hundratal personer som ville med skyltar och bilder på sina casas, som ville att man skulle välja just deras boende. Jag hörde en del kommenterar från de andra utlänningar i bussen som bokat boende i Viñales på förhand, att de ångrade det. Lite inbyggt så vägrade jag att följa med någon när jag väl plockat ut mitt bagage. Jag ville gå något kvarter och titta på de högst rekommenderade ställena som fanns i min guide först. Hittade ganska snart till ett par av dem och båda var fullbokade under lång tid framöver. Nu började det regna rätt kraftigt, så jag tog temporärt skydd under ett hustak. Medan jag stod där kom en ytterst trevlig kvinna fram och undrade om jag var intresserad av att titta på hennes boende. Jag kände inte igen henne som någon av de personer som stod och väntade när jag steg av bussen en halvtimme tidigare. Jag frågade om priset och hon sa att hon ville ha 15 CUC per natt inklusive frukost. När det även kom fram att hennes casa låg relativt nära så beslöt jag mig för att följa med henne och titta då regnet avtagit. Det visade sig var en mysig liten casa hon hade att erbjuda tillsammans med sin man, så jag tog det. Jag sa till henne nästan direkt att jag ville reservera fyra nätter, vilket hon verkade mycket glad över. De som har casa particular på Kuba måste betala en fast skatt per månad oavsett om de har haft beläggning eller inte, vilket förklarar att de som inte är så kända (i guideböcker och annat) kan verka desperata att få hyra ut sina rum. Inte så konstigt.
Efter att ha packat upp gick jag bort mot centrum för att reka staden lite och få i mig lite mat. Vädret har varit oberäkneligt och ostadigt under resan hit i förmiddags och så fortsatte det även under eftermiddagen. Käkade lunch på en restaurang som heter El Olivo som var rekommenderad i guideboken. Maten var mycket bra och dessutom mycket prisvärd. Jag åt seafood pasta och drack öl till och notan slutade på 6.40 CUC. Kocken har tydligen jobbat i Italien vilket förklarar en hel del.
Det verkar vara en trevlig liten stad det här, och människorna är långt över förväntan så här långt. Jag har lite bilder från idag som jag lägger upp nedan, Det har varit svårt att ta bra bilder, eller att ta bilder överhuvudtaget då det regnat mycket från och till.
Bilder ovan från bussresan mellan Havanna och Viñales tidigare idag samt några bilder från staden Viñales. Jag hoppas på bättre väder redan när jag vaknar imorgon bitti!