Egypten, Israel och Jordanien 2010

Petra (Wadi Musa), Jordanien

(13/12-10) Heldag i Petra. Inträdet kostade 50 JD vilket är rätt så dyrt för en dag kan jag tycka. Jag är nog inte ensam om att tycka så. Dagen har varit fantastisk, om än lite kall och väldig blåsig på förmiddagen. På eftermiddagen klarnade det upp så solen kunde värma lite. Jag var på väg ner mot sevärdheterna vid 10-tiden och tillbaka på hotellet vid 16-tiden. Har precis ätit lite nu och gratis internet finns på hotellet.
The Siq, skrevan som leder till The Treasury.
The Treasury. Det är väl den här som Petra kanske är mest känd för. Den är ju riktigt fantastisk, eller hur?
Stefan framför The Treasury.
Övre delen av The Treasury.
Street of facades, Petra.
Jordansk kamel, Petra.
Street of facades, Petra.
Teater uthuggen direkt ur berget, Petra.
Colonnaded street, Petra. Här låg tempel, affärer och offentliga byggnader.
Del av Petra great temple.
Del av Petra great temple.
Nabataean monumental gate, Petra.
Qasr al-Bint, Petra. Man tror att detta var den antika stadens huvudtempel.
Qasr al-Bint, Petra. Man tror att detta var den antika stadens huvudtempel.
På väg upp till Ad-Deir (Monastery), Petra.
På väg upp till Ad-Deir (Monastery), Petra.
På väg upp till Ad-Deir (Monastery), Petra.
På väg upp till Ad-Deir (Monastery), Petra.
Här dricker jag te med beduiner. På väg upp till Ad-Deir (Monastery), Petra.
På väg upp till Ad-Deir (Monastery), Petra.
På väg upp till Ad-Deir (Monastery), Petra.
Ad-Deir (Monastery), Petra.
Ad-Deir (Monastery), Petra.
Ad-Deir (Monastery), Petra. Det obligatoriska bildbeviset på att jag var där!
Inne i Ad-Deir (Monastery), Petra.
Ad-Deir (Monastery), Petra.
På toppen av berget ovanför Ad-Deir (Monastery), Petra.
Utsikt från toppen av berget ovanför Ad-Deir (Monastery), Petra.
Utsikt från toppen av berget ovanför Ad-Deir (Monastery), Petra.
Souveniraffär på toppen av berget ovanför Ad-Deir (Monastery), Petra.
Utsikt från toppen av berget ovanför Ad-Deir (Monastery), Petra.
Utsikt från toppen av berget ovanför Ad-Deir (Monastery), Petra.
Åsnor på vägen ner från Ad-Deir (Monastery), Petra.
Den här åsnan hade jag sällskap av större delen längs vägen ner från Ad-Deir (Monastery), Petra.
Urn tomb på avstånd, royal tombs, Petra.
Silk tomb, royal tombs, Petra.
Försäljning av souvenirer vid Urn tomb, royal tombs, Petra.
Urn tomb, royal tombs, Petra.
Urn tomb, royal tombs, Petra.
Inuti Urn tomb, royal tombs, Petra.
Corinthian tomb, royal tombs, Petra.
Palace tomb, royal tombs, Petra. Måste ha varit makalöst fint innan erosionen tog fart!
På väg ner från berget där Royal tombs finns, Petra.
Tillbaka i Wadi Musa efter en makalös dag i Petra. Det är svårt att förklara känslan med ord när man är på sådana här ställen. Det här är precis min grej.
En alkoholfri(!) öl till maten efter heldag i Petra.
Petra är en fantastisk plats. Jag har funderat på vad jag kan ha sett i världen som varit häftigare än detta. Det enda jag kan komma på som kan vara i närheten är Angkor Wat i Kambodja. Hjärnorna bakom denna fantastiska stad, som räknas som ett av världens sju nya underverk, var genialiska.


(12/12-10) Checkade ut från Sphinx hotel i Dahab klockan 10.00 och siktade in mig på en tuff dag för att kunna nå mitt mål, Petra i Jordanien. I alla fall åtminstone ta mig till Jordanien innan det skulle bli alltför sent. Tog en taxi ut till busstationen i Dahab för 3 EGP. Bussen skulle gå 10.30 men kom inte förrän 11.00 efter förseningar på vägen mellan Sharm El-Sheikh och Dahab. Min första destination var Nuweiba ca en och en halv timme norr om Dahab där jag skulle ta färja direkt till Aqaba i Jordanien. Färjan var planerad att avgå klockan 15.00. Vid biljettkontoret i Nuweiba där de säljer biljetterna till färjan blev jag och några andra nekad att köpa biljetter, man ville avvakta med avgången för båten på grund av alltför starka vindar över Aqaba viken. Jag passade på att äta lunch i liten egyptisk restaurang en bit bortanför biljettkontoret. Det blev kokta bönor och te. När jag kom tillbaka till biljettkontoret igen meddelade de precis att det inte skulle gå någon båt denna dag till Aqaba i Jordanien. Det var i det ögonblicket jag kom på den lysande idén att åka buss landvägen till Taba i Egypten och därifrån via Israel till Jordanien. När jag ventilerade denna idé för de andra västerlänningarna var det en finska som nappade direkt på det. Hon ville hänga på. En äldre tysk herre började gapa och skrika saker om att man inte skulle åka via Israel för då fick man en israelisk stämpel i passet och det var ju hemskt för då var passet i princip förstört. Då kunde man inte åka till vissa länder. När jag började fråga om detaljer angående vilka länder detta gällde (jag är själv väldigt dåligt insatt i Israel problematiken), så svamlade han nåt om Syrien och Irak. Men, sa jag då, finns det några problem att åka hit och dit mellan Egypten, Jordanien och Israel? Nej det skulle inte finnas några problem mellan de länderna. Jag menar skulle jag få för mig att åka någonstans där jag inte får inneha en stämpel från Israel, då skaffar jag väl bara ett nytt pass. Hur som helst så hade jag i alla fall läst någonstans att det skulle kunna bli problem med visum när jag kommer tillbaka till Egypten. Detta på grund av det visum jag har bara är ”single entry”. Nu hade jag dock bestämt mig till 100 procent. Jag skulle bara ta mig till Petra i Jordanien innan dagen var slut! Heidi från Finland var med fortfarande med på noterna. Nu var det bara att kolla nästa buss från Nuweiba till Taba, som ligger vid israeliska gränsen.

Vid klockan 14.45 hade vi hittat busstationen som låg på gångavstånd från biljettkontoret för färjan. Det visade sig att det skulle gå en buss klockan 15.00. Vilken lycka! Den här gången gick bussen dessutom i tid! Vi var på väg!

Busstationen i Taba låg på gångavstånd från den israeliska gränsen och efter en och en halv timmes bussresa var vi i Taba. Jag och Heidi började gå direkt mot gränsen och ganska snart blev gränsen synlig. Allt förflöt bra och de personalen vid gränsen ställde bra frågor, så pass bra att jag fick reda på att jag behövde ett återinresevisum till Egypten. Det gick dessutom bra att ordna direkt för 51 EGP! Då var det problemet ur världen. Det var ju det enda jag inte visste hur det fungerade. Enligt Lonely Planet-boken för Egypten var man tvungen att skaffa nytt visum på Egyptiska ambassaden i Israel vid inresa till Egypten. Sådant kan ju ta en del tid. Tid är inte något jag har gått om just nu. Tio minuter tog det att få den extra stämpel i passet som gör att jag kan åka tillbaka till egypten på samma visum. Heidi behövde inte detta eftersom hon skulle försöka satsa på att ta båten tillbaka till Nuweiba på väg till Sharm El-Sheikh och det Sinai visum för Egypten som hon redan har. Lite komplicerat det här. Nu var vi i alla fall inne i Israel. Det var totalt dött på israel sidan av gränsen och endast en enda taxibil. Det var den taxin vi blev tvungna att ta. Han ville ha 20 Euro för att köra oss direkt genom Eilat till gränsen mot Jordanien. Plötsligt kom vi att tänka på att ingen av oss hade några Euro. Då vi berättade det för honom så vill han ha 38 US$! När jag försökte förklara för honom att 20 Euro inte är mer än 26-27 US$ så vägrade han att lyssna utan bara malde på om hur farligt det var för att åka till Jordanien. Petra var dessutom inget att se, bara en massa konstiga monument. När jag försökte pruta ner till 30 US$ frågade han var jag kom ifrån. När jag sa Sverige så nämnde han direkt bombattentatet i Stockholm för att sedan börja spy galla över muslimer. Vi skulle nog kunna bli dödade i Jordanien. Gå inte ut ensam på kvällen, prata inte med någon och en massa andra omtänksamma råd fick vi av honom. När vi kom fram kunde han gå med på 32 US$ vilket vi accepterade. Efter vi betalat kom nästa utfall om hur farligt det var för oss i Jordanien. Varför inte stanna i Eilat? Alla araber är lurendrejare. Vi plockade ur väskorna och börja gå mot den jordanska gränsen samtidigt som han fortsatte med sina varningar till vi tackade för hans råd. När vi kom in i Israel hade vi fått tre månaders gratis visum. Detta verkade de plocka igen nu då man plötsligt skulle betala 30 US$ i departure tax för att lämna landet. Detta för endast ca 30 minuters vistelse i landet! Bara att le, betala och gå vidare. Inne i Jordanien växlade vi lite US$ mot jordanska dinarer. Nu var vi inne i Jordanien! Nu återstod en två till tre timmar lång taxiresa till Petra. Vi fick tag i en taxi utanför gränsövergången, som precis som Israels var nästan folktom. Taxichauffören började på 70 JD och sedan gick han ner till 65 JD. Till slut lyckades jag få ner priset till 60 JD. 1 JD är ungefär 1 Euro i värde. Vi slog till på det och sedan for vi iväg. Efter ca tio minuter så säger han att vi ska byta taxibil och chaufför. Vi hoppar över i den nya bilen och i den sitter en ung kille som inte pratar ett enda ord engelska. Eftersom han vet var vi ska spelar inte det så stor roll tänker vi.

Efter ca en timme i taxin ser jag något som studsar mot bilens vindruta. Både Heidi och jag sitter i baksätet på taxin, så därför hade vi inte lagt märke till detta tidigare, då det även var becksvart ute. Det visar sig att det som studsar mot rutan är det jag tror att det är. Snö! Vi tittar båda förvånat på varandra och börjar gapskratta. Det har var ju lite oväntat. Efter ett tag börjar det snöa kraftigare och jag ber honom stanna så jag kan gå ut och ta ett foto på snön i öknen i mörkret! Jag lyckades få till ett hyfsat foto längs med vägen där man kan se att det är snö.

När vi börjar närma oss Petra upptäcker vi att chauffören börjar vifta och peka vid varje avtagsväg. Plötsligt inser vi att han varken kan läsa skyltarna eller har satt sin fot i Petra! En sak gör han dock bra. Kör försiktigt i halkan med sommardäcken vid stupen som vi kan skymta vid sidan av vägen. Han ringer då och då med sin mobil, troligen för att få vägen förklarad för sig. Till slut kommer vi äntligen fram till Petra och lyckas hitta två singelrum hyfsat billigt (25 JD per natt)  endast ett par hundra meter från entrén till Petra. Vi hade klarat det! Skam den som ger sig! Vi hade lämnat bakom oss ett antal personer i Nuweiba i Egypten som inte trodde på min idé, alternativt inte vågade genomföra den.
Jag hade inte ätit sedan klockan två på eftermiddagen i Nuweiba så nu var det bara att ta sig ut och hitta en öppen restaurang klockan 22.30 i Petra. Iskalla vindar och nästan nollgradigt (skulle jag tippa) mötte oss utanför hotellet. Heidi lyckades få låna en vinterjacka av hotellpersonalen som tur var. Alla matställen visade sig vara stängda. Då bestämde jag mig för att vi skulle gå in på Mövenpick, en Schweizisk kedja av lyxhotell. Där hittade vi en fantastiskt fin restaurang och vi kunde äntligen få i oss lite mat! Vilken otroligt spännande dag det blev till slut, och den slutade dessutom lyckligt!
Lunch i staden Nuweiba, Egypten.
Lunch i staden Nuweiba, Egypten.
Mingel med lokalbefolkningen på restaurangen i Nuweiba, Egypten.
På väg in i Israel, Taba Egypten.
På väg in i Israel, Taba Egypten.
Inne i Israel.
På väg ut ur Israel och in i Jordanien.
Vi börjar närma oss Petra och vad det är som händer? Jo, det snöar!
Det är inte enkelt att ta bilder när man är på resa hela tiden, men jag fick i alla fall till några  på resan mellan Dahab i Egypten och Petra i Jordanien.

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.