Thailand, Malaysia, Brunei, Filippinerna, Sydkorea och Taiwan 2009

Vistelsen hos Iban-folket i Bawang Assan Longhouse, Sarawak, Malaysia

(18/8-19/8-09) Två närmast osannolika dagar hos Iban-folket i Bawang Assan Longhouse village är till ända. Alltihop känns helt enkelt overkligt. Jag blev hämtad på tisdag morgon klockan 8.30 utanför mitt hotell av tv-teamet, precis som överenskommet. Jag visste först inte vad jag skulle tro om hela grejen, särskilt med tanke på att allting skulle vara gratis. Vistelser i Longhouse är tydligen inga billiga saker, om man skall stanna några dagar och dessutom ha helpension. För er som inte vet vad ett Longhouse är så kan man säga att det är det traditionella boendet på Borneo hos en del folkgrupper såsom till exempel Iban-folket.
Teamet som hämtade upp mig på tisdagsmorgonen.
Från vänster till höger: Tjej från Visitor Information Centre (fick aldrig hennes namn), Jessie från Visitor Information Centre (killen som bjöd mig till långhuset), Clarence (jobbar på reseföretag i Sibu och är en av familjemedlemmarna till familjen i långhuset), tv-producenten (inget namn på henne heller), Atiquah programledaren och Lee (polare till Clarence med eget nystartat reseföretag i Sibu).

Första dagen började med att jag fick göra scener med filmteamet som innebar att de skulle filma när jag anlände till långhuset (från och med nu så kör jag med svenska översättningen på Longhouse). Lite välkomstscener handlade det om. Det jag tyckte var lite besvärligt var att jag under merparten av tiden sällan fick några bra förberedelser på engelska inför nästa scen. Det verkade nästan som om filmteamets intention var att allting skulle vara spontant på något sätt. Det var inte så många omtagningar heller. Dessutom är detta med att agera skådespelare något helt nytt för mig.
Mitt rum i långhuset. Rummen är väldigt små och det är kollektiv dusch och toalett som gäller.
Incheckad på rummet i långhuset. Jag fick dela rum med Lee som snarkade något alldeles oerhört! Man spenderade ingen annan tid än sovtid här då utrymmet var mycket litet som synes!

Under eftermiddagen dag ett så blev det fiske med Iban-folket. Fiske med kastspö och bottenmete med räkor längs floden. Ingen av oss fick någon fisk, och filmteamet såg något besvärade ut! Vi fiskade trots allt med tre spön så det var lite dåligt att inte få nånting alls. Under fiskets gång så fick vi höra att fyra stycken västerlänningar till var på väg ut till långhuset från Sibu. Andy, en av killarna som jobbar på Visitor Information Centre hade fått besök av två Italienska par som blev erbjudna samma sak som mig. Den enda skillnaden var att det var en annan person som jobbade på Visitor Information Centre när jag var på besök där dagen innan. Personen som bjöd ut mig till långhuset heter Jessie och är en riktig lustigkurre! Ytterligare fyra lyckligt lottade västerlänningar alltså!

När det var dags för middag hade Italienarna anlänt och vi käkade middag tillsammans och fick då chansen att lära känna varann på direkten. Det visade sig att de precis som mig var oerhört glada över denna chans. Förutom att alltihop var gratis så var det ett unikt tillfälle till att få dela livet med vanliga bybor i ett långhus. Tillsammans med tv-grejen så fick vi verkligen fullt upp allihopa under två och en halv dag.
Italienarna har anlänt och vi käkar gemensam middag.
Gemensam middag första dagen, tillsammans med Italienska paren, Lee och Irene. De träffades faktiskt på båten från Kuching till Sibu och bor relativt nära varandra i Florence-trakten i centrala Italien! Världen är liten ibland!

Dag två var verkligen späckad med aktiviteter. Alltifrån promenader med påhälsningar till de andra långhusen i byn, byns klinik och bibliotek till test av traditionella Iban-dräkter. På eftermiddagen var det stor välkomst mottagning av oss västerlänningar hos byborna i ett långhus bredvid vårt. Välsignelser och danser med märkliga ritualer följde där jag och den ena Italienaren Leonardo blev de utvalda för att ta emot välsignelserna. Kvällen avslutades med dans och rejäl fest, där jag och Leonardo blev rejält berusade, plus några bybor. Jag kräktes senare på natten. Det är oerhört svårt att bedöma styrkan på risvinet, den lokala berusningsdrycken. Styrkan varierar från 6-7 % upp till närmare 13-14 %. Man dricker alltid botten upp till höga skål-rop, som på Iban-språket lyder ”ohhhhhh-haaaa”. Oftast så kör man det tre gånger varav den sista består i en tävling i vem som kan hålla ut tonen i ”ohhhhhh-delen” längst!
Det gemensamma utrymmet i ett Longhouse. Detta är det Longhouse jag bodde i.
Långhuset förlängs på längden när nya familjer bildas och på djupet när familjen blir större! Till höger i bild kan man urskilja dörrar till varje familjs bostad.

Dags för ett dopp i Batang Rejang, Malaysias längsta flod på 640 km.
Ungarna var akrobatiska och slog volter och visade allehanda konster för oss när de badade i floden.

Medan ungarna badar slöar vi andra på bryggan. Sittande längst fram, programledaren Atiquah.
I väntan på att ungarna ska bada klart och att det skall nappa på vårt bottenmete med räka!

Allas vår favoritunge Ronaldo till höger med två av sina polare. Ungarna hade som vanligt en enorm energi.
Ungarna leker på trädstam i floden.

Longhouse profil i solnedgång.
Långhuset vi bodde i är mer än hundra år gammalt. Många långhus på Sarawak byggs i mer moderna material än detta som är helt i trä. Nackdelen med trä är brandrisken.

Alla hjälps åt att plocka loss fisk från näten medan kameramannen filmar det hela. Nätfisket lyckades bättre än spöfisket!
Kameramannen som alltid höll sig på sin kant dirigerad av producenten. Irene längst ner till höger i bild.

Mamma Irene förbereder lunchen. Iban-folket äter traditionellt på en matta på golvet. Maten äts med händerna.
Irene, kvinnan med den fantastiska matlagningen förbereder lunch på traditionellt vis.

Byn består av åtta Longhouse. Dessa ungar bodde i ett av dem. Nyfikna på västerlänningarna som var på bypromenad.
Barn gör sig alltid bäst på foto!

De båda italienskorna, programledaren och en bybo i traditionell Iban-klädsel.
Serena, Atiquah, Nadia och en av de infödda poserar för kamerorna.

Alla fem västerlänningar i traditionell Iban-klädsel.
Gruppfoto på västerlänningarna! Från vänster till höger: Leonardo, Serena, Alessio, Nadia och jag.

Rytmsektionen under den traditionella dansen. Detta är från sista kvällen då stor avslutningsfest stod på schemat!
Rytmsektionen under dansen.

Traditionell Iban-dans.
Efter denna dans som utfördes en och en av dessa fyra personer på bilden, var det dags för oss andra att delta.

Gruppfoto sista kvällen då vi hade fest. Med på bilden är allas vår favoritunge Ronaldo!
Sista bilden innan alkoholen tog över på allvar för mig och de andra vuxna!

Det som framförallt fascinerade oss västerlänningar var bybornas gästvänlighet och framförallt deras livsglädje. Maten som bjöds var oerhört god också, vilket vi alla reagerade på. Detta var det godaste vi alla ätit hittills i Malaysia. Iban-folket lever ett enkelt liv, men de är ändå med i det moderna samhället i form av att de har satellit tv och mobiltelefoner. I byns bibliotek finns även internet uppkoppling som är gratis för alla i byn att använda. Den stora grejen med en vistelse i långhus är själva stämningen som finns kring livet i långhus. Man får insyn i en livsstil vi västerlänningar inte känner till. En sak som gjorde det extra roligt var att byborna alltid var förvånansvärt villiga att ställa upp på fotografering, vilket inte alltid heller är särskilt självklart. Vi var inte de första västerlänningarna till detta långhus, så det är klart att de redan hade viss vana av västerlänningar.
Stefan i traditionell Iban-klädsel.
Den uppmärksamme kan konstatera att jag även har kortkalsonger av boxermodell på mig! Efter ett tag kom jag på att jag skulle vika upp dem så att de inte skulle synas! Men nog kändes det ärligt talat lite fånigt att posera med denna klädsel. Men det var det värt.

Min hemadress i Sverige är lämnad till tv-teamet, så när jag en vacker dag kommer hem till Nyköping igen hoppas jag på att få börja med att titta på innehållet i den cd eller dvd som ligger innanför dörren i min lägenhet!

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.