31 - Nepal och Indien 2017

Pheriche, Nepal

(22/9-17) Jag vaknade av att alarmet på mobilen ringde klockan 04.00. Jag upplevde att jag mådde mycket bättre nu. Klädde på mig och gick ner till lodgens kommunala utrymme där ett par turister och ett par sherpas befann sig. Dom verkade känna på sig vad jag skulle säga så dom sa genast när dom såg mig: It is very cloudy at the moment sir. Det räckte för mig. Lite besviken gick jag upp på rummet och mig för att sova igen. Konstigt nog somnade jag om snabbt och sov lika bra igen som tidigare. När man läser om Gorak Shep så nämns alltid hur dåligt folk sover på denna höjd.

Vid 05.30-tiden vaknade jag av att det var någon som sprang runt och knackade på rumsdörrar och skrek: The weather is clear! The weather is clear! Jag går upp så fort jag kan, klär på mig och fixar min dagryggsäck med kamera och vatten. Pannalampan är på plats också. Denna gång går jag direkt ut ur lodgen och väl utanför kommer en massa folk emot mig. Dom beklagar sig högljutt över vädret på engelska. Det har tydligen slagit om väldigt snabbt till sämre väder igen. När jag vänder om och går in igen möter jag Peng som är på väg ut. Han säger att han precis som jag varit upp en gång tidigare. Den gången gick han en bit bor mot Kala Patthar, men insåg att det var meningslöst att fortsätta och vänder om. Jag beslutar mig för att gå upp på rummet och sova ytterligare en timme eller två och Peng gör samma sak.

Ett par timmar senare går jag ner för att äta frukost. Jag frågar ett par andra trekkers om hur vädret varit medan jag sovit. Enligt dom hade vädret varit konstant dåligt hela tiden och alla jag mötte var väldigt besvikna. Lagom till att jag får in frukosten kommer Peng ner och efter en stund börjar det snöa rätt så rejält. En del asiatiska turister som förmodligen aldrig sett snö i verkligheten springer ut och skriker och tjoar och tar selfies. Det var trevligt att det fanns några som glada och nöjda över vädret!

Efter frukost hade både jag och Peng av någon anledning bara ett enda fokus. Att börja vandra nedåt med Lobuche som första delmål. Vi kom iväg vid 08.30-tiden och var framme i Lobuche ganska precis vid 10-tiden. Vi tog en kaffe på stället vi bott två nätter tidigare och pratade med ägarna. Vädret började bli lite bättre, något som nu kändes lite retfullt. Vi hade i stort sett haft mulet väder i ett dygn i sträck. Ända sedan en bit in på vandringen från Lobuche upp till Gorak Shep igår morse. Vårt humör har ändå varit på topp sedan vi klarade Everest Base Camp. Ett dygn av mulet väder efter allt det fina väder vi haft tidigare var inte så farligt. Att missa Kala Patthar kändes som ett litet nederlag för min del, medan Peng inte verkade bry sig så mycket om det. Hans viktigaste mål under denna trek var Everest Base Camp.

Efter kaffepausen i Lobcuhe gick vi vidare ner till Dughla och det tog oss ytterligare en timme. I Dughla blev det lunch. Vi kände oss väldigt fräscha båda två efter maten. Efter lunch var jag tvungen att ta ett beslut. Peng hade redan bestämt sig för att han ville gå till Pheriche. Skulle jag följa med honom dit eller gå till Dingboche? Jag kände att jag hellre ville gå till Pheriche för att få se en ny del av leden. Då återstod bara problemet med min brist på kontanter. Jag frågade Peng om jag kunde låna lite pengar av honom om det skulle bli kris på nedvägen. Det sa han ja till det direkt. Vi fortsatte vidare ner mot Pheriche tillsammans.

Efter en otroligt vacker sista etapp från Dughla till Pheriche kom vi slutligen fram efter ungefär fyra timmar. Då inkluderar jag stoppen i Lobouche och Dughla. Sträckan mellan Gorak Shep och Pheriche är ungefär 11 kilometer. Pheriche ligger på 4240 meters höjd vilket innebär att vi tagit oss 900 höjdmeter lägre idag! Känslan under vandringen har varit att man nästan flyger fram genom terrängen. Luften här nere i Pheriche känns lätt att andas! Skulle jag få huvudvärk något mer under denna trek så skulle jag inte längre tro att det beror på höjdsjuka. Det var väldigt trevligt att komma till Pheriche då det var en för oss ny plats att bo på. När vi kom in i byn ledde ledde jag vägen mot ett boende som jag tyckte såg fint ut. Det heter Panorama Lodge. Vi gick in och bad om att få titta på ett rum. Rummen var riktigt fina och rena och ägaren var fantastiskt trevlig. Det var till och med privat toalett i varje rum! Vi lastade in vår packning på var sitt rum och jag gick till restaurangen för att beställa in mat. Jag var otroligt hungrig trots att vi åt rätt ordentligt i Dughla för bara att par timmar sedan. Medan jag äter pasta med tomatsås kommer Peng in. Jag märker genast att något är förändrat med han utseende. Han beställer in te och förklarar att han fortfarande är lite mätt sedan lunchen i Dughla. Det visar att Peng precis innan kom in i restaurangen hade varit och duschat. En varm dusch dessutom! Han berättade att det kostade 400 NPR för en gasdriven varm dusch. Jag gick genast och beställde en varm dusch. Det var något som jag sett fram emot i några dagar nu. Ingen dusch på mer än en vecka. Även om det var väldigt vackert på vandringen till Pheriche så var dagens höjdpunkt ändå den varma duschen. En sak till värd att berätta om Panorama Lodge är att den tidgare amerikanska presidenten Jimmy Carter bodde här år 1985.

På eftermiddagen deltog jag i en mycket intressant föreläsning om höjdsjuka hos Himalaya Rescue Association. Det rekommenderas varmt att gå på denna föreläsning om man har vägarna förbi Pheriche. Den är dessutom gratis.















































Bilder ovan från dagens vandring från Ghorak Shep till Pheriche.

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate »
Copy Protected by Chetan's WP-Copyprotect.