31 - Nepal och Indien 2017

Katmandu, Nepal (del 1)

(12/9-17) Taxin anlände i tid och jag hann precis äta frukost på grannhotellets veranda. Jag ville äta en ordentlig frukost idag då jag inte har en aning om när jag får möjlighet att äta nästa gång. Om det blir en trekking-dag så behövs all energi jag kan få i mig. Kring 07.30-tiden var jag ute på inrikesterminalen som kändes väldigt avspänd, men lite rörig. Det var lite svårt att få grepp om vilka gater som tillhörde vilka flighter. Terminalen är turligt nog ganska liten så det går att få rätt bra koll efter en stund ändå. I incheckningen släppte damen bakom disken igenom min stora ryggsäck som vägde 10.8 kilo. Gränsen för incheckat bagage ligger på 10 kilo. För att få ned vikten på min stora ryggsäck hade jag klätt på mig en hel del, tagit på mig mina vandringskängor samt omfördelat en del av packningen till min nyinköpta McKinley-ryggsäck som jag använde som handbagage. Denna lilla billiga ryggsäck, som kan vikas ihop till en liten boll, verkade redan i detta tidiga skede på resan vara en helt perfekt investering. Den tillåtna handbagagevikten var 5 kilo och ryggsäcken vägde ganska precis 4 kilo.
Min flygtid var satt till 09.00 på biljetten, men jag blev incheckad till ett flyg med avgångstid 08.00. Genast när jag kom in i avgångshallen fick jag veta att det var strul med vädret på flygplatsen i Lukla, vilket påminde mig om att jag kanske inte skulle ha alltför stora förhoppningar om att ta mig till Lukla idag. Det visade sig att inget flyg hade nått Lukla idag och klockan var nu nästan 08.00. Ytterligare information jag fick en stund senare var att flygbolaget jag skulle flyga med, Summit Air, bara hade ett plan till förfogande idag. Jag skulle få åka andra vändan och det hade fortfarande ännu inte gått någon första vända!

Vid 10-tiden hade jag nästan gett upp hoppet då första vändan med Summit Air inte blivit av ännu. Plötsligt blir det ett väldans liv vid en av gaterna. Det visar sig att Tara Air är på väg att åka med dagens första flyg. Bara några minuter senare har passagerna bussats bort till planet. Efter ytterligare ungefär 45 minuter så händer något oväntat. Samma människor kommer tillbaka samma väg som dom gick ut mot bussen som tog dem till planet. Planet hade fått vända på grund av vädret blivit sämre efter takeoff uppe på flygplatsen i Lukla! Samtidigt hade Summit Air nu ändrat tiden för sitt första flyg till 12.00. Sedan blev det 13.00 och till sist 14.00. Innan klockan hade blivit 14.00 går alla bolag som flyger till Lukla gemensamt ut och säger att alla flyg är inställda resten av dagen. En stor suck gick genom inrikeshallen. Man såg hur uppriktigt besvikna många var. Jag var också lite besviken. Jag började gå mot utgången och ut ur byggnaden för att ta en taxi tillbaka till mitt hotell i Thamel. Mannen på resebyrån där jag köpte flygbiljetten hade sagt att jag skulle vända mig till honom för ombokningar. Precis innan jag kom ut ur inrikeshallen fick jag en idé. Varför inte prata med Summit Air-personalen på plats och höra med dom om dom kunde boka om biljetten till imorgon? Det skulle bespara mig en massa tid. Sagt och gjort. Gick fram till kvinnan som checkade in mig och hon bokade direkt om biljetten till första flyget imorgon, klockan 06.00! Äntligen någonting positivt denna hemska dag som bara varit en enda lång eländig väntan. Mitt i besvikelsen så var jag ändå glad över att säkerheten på flygplatsen i Lukla går före allting annat. Att man blir sinkad av vädrets makter denna resa är något man måste ha stort överseende med.
Inrikesterminalen på Tribhuvan airport, Katmandu.
Förgäves väntan på avgångar till Lukla. Inrikesterminalen på Tribhuvan airport, Katmandu.
Den 12 september 2017 ställdes alla avgångar till Lukla in på grund av dåligt väder.


(11/9-17) Uppe vid 07-tiden denna mycket viktiga dag här i Katmandu. Det är mycket som skall uträttas så att jag kan påbörja en trek redan imorgon bitti. Det finns ingen tid att spilla. Efter frukost började jag med att ta en promenad bort till Tourist Service Centre ett par kilometer från mitt hotell. På Tourist Service Centre utfärdas det man kallar TIMS-kort (Trekking Information Management System). Alla som tänker trekka i Nepal måste i nuläget ha ett TIMS-kort där man får sin trek registrerad. TIMS-korten administreras av Trekking Agencies Association of Nepal. I samma byggnad utfärdas även tillstånd för Annapurna Conservation Area samt Sagarmatha National Park (Everest-regionen). Jag hade tänkt att jag bara skulle skaffa mig ett TIMS-kort då jag ännu inte bestämt mig för vilken trek jag skulle välja. När jag satte mig för att fylla i formuläret som är underlaget för utfärdandet av kortet så ser jag en sak jag inte läst om innan. Man måste ange i vilken region man ska göra sin trek, vilket anges på kortet. Jag gick fram till kilen bakom disken och frågade hur jag skulle fylla i detta då jag inte hade tagit beslutet. Jag berättade att jag i detta nu hade EBC (Everest Base Camp) som trolig trek och att jag skulle kolla imorgon om jag kunde ta mig Lukla via flyg. Om inte så skulle jag ta en buss till Annapurna-regionen. Då fick jag till svar att om jag ändrade region så skulle jag bli tvungen att komma och byta ut kortet till ett nytt uppdaterat kort med aktuell region. Jag fyllde i EBC i formuläret. Det positiva med det här var att nu hade tvingats att ta ett snabbt beslut avseende var jag skulle trekka. Det kändes skönt att få ta det beslutet. Man behöver inte skaffa Annapurna Conservation Area eller Sagarmatha National Park-tillstånden i Katmandu. När jag nu hade valt Everest-regionen skulle jag kunna lösa ett Sagarmatha National Park-tillstånd i parkentrén. Då var en av två viktiga saker idag avklarade.

Nästa viktiga sak var transporten till starten på trekken. I mitt fall en flygbiljett till Lukla. Jag hade fått tips att köpa flygbiljett på en resebyrå som heter Smile Adventure and Tours. Jag hade även verifierat resebyrån via nätet. Jag satte av dit till fots med hjälp av Google Maps på telefonen. På plats på resebyrån visade det sig att det jag hade hoppats på infriades. Det fanns möjlighet att få en biljett på ett flyg klockan 09.00 imorgon bitti, tisdagen den 12 september! Ett flygbolag som heter Summit Air (tidigare Goma Air). Trots att jag inte fick första flyget (06.00) så blev jag överlycklig att få en biljett med avgång redan imorgon. Jag bokade även returflighten från Lukla och valde då första flyget morgonen den 29 september. Jag visste att hemdatumet inte var superviktigt då alla bolag som flyger till Lukla betraktar returen som öppen och ändringsbar utan extra kostnad. Då ingen vet till hundra procent när man är klar med sin trek är avslutad så detta är ett mycket bra och flexibelt system. Det enda som krävs av resenären är att man bokar om eller återbekräftar sin biljett någon dag innan avresa. Biljetten kostade 32 000 NPR (ganska precis 2500 kr). Igår hade jag turen att hitta en bank med ATM med en uttags-limit på 35 000 NPR. Banken heter Nabil Bank och dit fick jag gå igen för att få fram kontanter till flygbiljetten. Redan vid lunch hade jag fått dom två viktigaste sakerna avklarade. Fantastiskt.

Efter lunch skaffade jag mig ett sim-kort i en Ncell-butik inte långt ifrån mitt hotell. Kortet plus 2.5 GB data kostade mig 900 NPR (ungefär 70 kr). Det var nog det snabbaste jag skaffat ett sim-kort i något land i världen hittills. Inga konstiga blanketter att fylla i. Bara att visa passet och sedan fixade tjejen som jobbade i butiken resten. Hon stoppade till och med i sim-kortet samt aktiverade och gjorde några andra inställningar. När jag fick luren i min hand och testade datatrafiken så visade det sig att det var 4G och allt fungerade perfekt.

Jag hade redan i Sverige bestämt att jag skulle köpa två saker i Nepal. Dunjacka och sovsäck. Idag bestämde jag mig för att köpa sovsäcken i Katmandu och dunjackan i Namche Bazaar. På kvällen köpte jag en 4-säsongs dunsovsäck för 6000 NPR (ungefär 470 kr). En säck tillverkad i Nepal som utlovades hålla bra kvalité för priset. Jag köpte sovsäcken på Shona’s Alpine som är en butik som har väldigt bra rykte. Dom hymlar inte med vad det är man köper. Man kan säga att det finns tre kategorier av varor i Katmandu. Pirat-prylar, egna märken tillverkade i Nepal samt original (till liknande priser som hemma i väst).

Resten av kvällen ägnade jag åt att förbereda packningen inför den stora dagen imorgon. Jag hade redan när jag checkade in igår arrangerat med hotellet att jag skulle få lagra de prylar som ej var nödvändiga på trekken, framför allt då alla kläder och skor som används utanför trekken.

Det har varit en oerhört produktiv dag då precis allt har gått min väg och jag har nu fått en kanonstart på resan. Även taxin ut till flygplasten är bokad till 07.00 imorgon bitti. Jag gick och la mig otroligt nöjd, full av energi och äventyrslust inför morgondagen.


(10/9-17) Planet från Helsingfors tog mark precis 05.30 på Indira Gandhi International airport. Fem minuter efter utsatt tid. En lättnadskänsla for genom kroppen, då jag antog att jag därmed enkelt skulle hinna med mitt flyg till Katmandu med avgång 07.50. Jag kom snabbt ut ur planet och gick direkt vidare genom en stor hall till diskarna för e-visum. Det såg bra ut med dedikerade diskar för folk med e-visum. För första gången så hade jag fixat visum online. Det gick mycket smidigt och tog ungefär tre timmar att få visumet! Det var bara 15-20 personer före mig i kön vilket såg bra ut till en början. Det var här allting började gå fel. Det visade sig att trots att dom som var före mig i kön var fördelade på tre diskar så tog det enormt lång tid per person att komma igenom immigrationen. Fotografering, fingeravtryck på olika fingrar samt otrevliga tjänstemän som gav dåliga instruktioner. Dessa dåliga instruktioner ledde i en del fall till irritation och argumentation, ja nästan fullt bråk. Jag stod och stampade och tittade på klockan. Det tog nästan en timme innan jag hade kommit igenom immigrationen! Klockan var nu ungefär 06.30 så jag hade inte hunnit få någon panik vid det här laget då det fortfarande återstod 1 timme och 20 minuter till avgång när jag var på väg ut mot bagagebandet. Det skulle visa sig att jag återigen hade fel. Ytterligare konstiga kontrollstationer samt en mycket krånglig säkerhetskontroll gjorde att ännu mer tid spilldes. När jag kommit till bagagebandet var min ryggsäck det enda bagaget som var kvar av väskorna från min flight! En flygplatsanställd stod och vaktade den. Jag kvitterade den mot min bagagetagg och sprang vidare mot Air Indias incheckningsdiskar, vars nummer jag lyckats snappa upp på någon videoskärm längs vägen. När jag kom fram till en av diskarna och lägger fram mitt pass och min biljett så säger kvinnan bakom disken följande argt: ”Check-in just closed for your flight. Why are you so late?” Precis allt tålamod tog nu slut för mig och jag började skälla tillbaka på henne. ”What kind of country is this? The immigration system you have is the reason for me being so late. Open the check-in again so I can catch my flight to Katmandu. I have travelled a long way to catch this flight.” Min ilska gav resultat oväntat nog resultat. Efter att kvinnan bakom disken vänt sig till en annan person i närheten och konfererat någon minut öppnade dom incheckningen igen! När jag checkat in väskan kom en Air India-anställd kille och bad mig följa med honom. Han skulle hjälpa mig att snabbt hitta till min gate. Han började springa att ropade till mig att följa efter. Efter två stopp i ett par märkliga kontroller och en lång sträcka ytterligare förbi otaliga gater var vi till slut framme. Jag räcker fram mitt boardingkort och personen som tar emot det tittar på det och ser tveksam ut. Plötsligt säger han: ”A stamp is missing from the security checkpoint”. Nu kokade jag av ilska. Jag får dessutom en känsla av att personen får det till att det hela var mitt fel. Att det var jag som skulle veta att boardingkortet skulle ha stämplats. Återigen så gav personen sig snabbt när han såg min ilska. Killen som hade följt med hjälpte också till då han var på min sida. Jag sprang in i planet. När jag satt mig på min plats var jag alldeles svettig. Äntligen var jag ombord! Jag lugnade ner mig efter några minuter. När det efter kanske tio minuters väntan går ombord ytterligare personer på planet kände jag hur ilskan började komma upp till ytan igen. Jag trodde att det var mig dom väntade på i och med att dom hade stängt incheckningen. Det kändes plötsligt som att jag stressat i onödan. Jag ser dessutom på klockan att det är en halvtimme kvar till utsatt avgångstid! Mycket märkligt. Jag bestämde mig för att inte säga något utan istället glädja mig åt att jag hann med planet till slut.

Flygningen till Katmandu var otroligt vacker. För första gången i mitt liv fick jag i verkligheten en liten skymt av världens högsta bergskedja. Jag hade till och med tänkt på att boka fönsterplats på vänster sida i planet när jag köpte flygbiljetten i Sverige, vilket jag gladde mig åt nu.

Immigrationen var otroligt snabb i Katmandu. Ingen fotografering, fingeravtryck eller annat trams. På planet pratade jag med en nepalesisk kille som pluggade i Delhi och månadspendlade dit. Han var allmänt trött på byråkratin på flygplatsen och immigrationen där. Han skrattade när jag berättade att jag tappat behärskningen, något han själv påstod sig ha gjort vid ett flertal tillfällen. När jag tog upp att jag i mitt fall inte ens skulle in i landet utan bara byta plan, skakade han på huvudet.

Jag tog en taxi in till hotellet i stadsdelen Thamel för 700 NPR (nepalesiska rupier). Mitt på dagen ligger temperaturen på nästan 35 grader och eftersom jag är rätt så trött bestämmer jag mig för att ställa in de flesta saker jag planerat att göra idag. Det enda som blev gjort var köp av mössa och ett par handskar. Båda sakerna är bra att ha på kommande höghöjdsäventyr!
Ankomst till Tribhuvan international airport, Katmandu.
Ankomst med taxin till hotellet, Trekkers Home, Katmandu.
En underbar känsla att vara framme i Katmandu! Det här är något som jag längtat länge efter!


(9/9-17) Något som började som en ihålig idé för några månader sedan har växt och blivit större för varje dag. Idag är det äntligen den stora dagen. Dagen då jag för första gången ska besöka ett mycket intressant land i Sydasien. Nepal! Inte nog med det. Jag ska göra en trek i Himalaya. Exakt vilken trek det blir bestämmer jag mig för när jag väl är på plats i Katmandu.

Anledningarna till att det blev just Nepal denna gång är många. Initialt hade jag planer på att åka till Nairobi i Kenya för att därifrån ta mig till Tanzania och bestiga Mount Kilimanjaro. I kombination med nationalparken Serengeti skulle det bli en riktig höjdarresa. Efter att ha fått reda på att det är val i både Kenya och Tanzania i höst och att det i samband med det kan bli ordentligt stökigt, bestämde jag mig för att försöka hitta ett annat resmål. Nästa resmål som kom upp var Madagaskar. Landet har länge varit ett drömland för mig att besöka. Madagaskar har varit ordentligt stökigt de senaste åren enligt den information jag lyckats få fram. Det plus några andra parametrar gjorde att även Madagaskar ströks från listan den här gången. Eftersom resan var planerad att inträffa i september-oktober så kom jag att tänka på att jag läst någon gång att Nepal är ett bra land att besöka den årstiden. När jag kollade upp saken närmare så visade det sig att det stämde nästan perfekt. Oktober och november är dom två populäraste månaderna för trekking i Nepal. Monsunen har precis tagit slut och temperaturen är fortfarande rätt så hög med övervägande klart väder. Nackdelen med att välja högsäsong är i stort sett en enda, du får trängas med en massa andra turister om du väljer någon av de mest kända lederna. När man pratar om de mest kända lederna så avser man Everest Base Camp, Annapurna Circuit eller Annapurna Base Camp. Min plan för att få det bästa av alla världar, det vill säga att dels dra nytta av vädret och samtidigt försöka undvika de stora massorna av turister, blev att åka i mitten av september till Nepal. Med lite flyt är monsunen överstökad när jag anländer. Det är en liten chansning jag tar med med vädret såklart. Blir vädret bra kommer det att vara en lyckad chansning. Nyheterna de senaste veckorna avseende extrema regn i Nepal har gjort mig lite orolig. De allra senaste dagarna har det även kommit nyheter om att flygen mellan Katmandu och Lukla har varit inställda i flera dagar i rad på grund av dåligt väder.

Flyg med Finnair från Stockholm idag klockan 16.55 till Helsingfors och vidare därifrån till Delhi i Indien. Flyget till Indien skall endast ta 6 timmar och 40 minuter, vilket känns som en ganska enkel flygning. Ankomst imorgon söndag klockan 05.25 i Delhi. Sedan väntar ett flyg från Delhi till Katmandu med Air India klockan 07.50. Det är bara att hoppas att jag hinner med det flyget. Trots att jag bara skall byta flyg så har jag fått reda på att visum krävs till Indien. Det har jag fixat. När jag skriver detta är jag i full färd med att åka upp till Arlanda. Det kommer att bli några spännande veckor framöver, den saken är klar!
Stefan på busstationen i Nyköping inför det stora äventyret i Nepal.

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate »
Copy Protected by Chetan's WP-Copyprotect.